.: 10:e April :.

Jens hade sin sovmorgon och Alde vaknade kl 8. Helt perfekt tid tycker jag faktiskt.
Det var en solig och härlig morgon, jag vaknad boktavligen med solen i ögat.
Idag skulle det hända så mycket saker, så det blev inte massa kort tagna. Jag började på morgonen att vispa vanlijsås, grädde och chokladmoussen och göra iordning råsörda hallon. Tårtan ville jag sätta ihop så fort som möjligt, för dekorationen skulle ta tid senare sen.

Här är gumman på morgonen, man ser att hon är nyvaken.




Alde somnade sen runt 11, Jens sov fortfarande o jag lät honom sova tills han vaknade. 12.30 blev klockan..haha, han var trött han! Under tiden hade jag hunnit städa, diska, göra tårtan, lagt Alde, Sen vaknade Alde imellan och vi lekte och donade.
Sen ville jossan åka till stan, jag skulle få välja vad jag önskade mig =) Så det blev en hoddie på Gina, o sen så köpte jag en oxå...så det bidde 2 :) Sen gick vi i olika affärer, jag hittade ett par jätte fina kuddar på Åhléns de kostade lite men jag kan ju alltid hoppas ( sa det till Jens när vi kom hem). Sen tog vi en sväng till torget igen, o där köpte jag två par strumpbyxor med halk på, och sen två par mockasiner till Alde. De var jätte fina!
Sen så åkte vi hem, klockan var rätt mycket så det var bara att sätta igång med tårtan.
Här är sötaste Alde...




Det var fullt upp hela dagen. Sen vid 17.30 kom Hanna, René och Embla.
Vi hade en super trevlig kväll, käkade pizza och skålade med lite vin.
Vi kom isäng rätt sent, men det var det värt!

Tårtan får ni se strax!
Later on...

Kommentarer
Postat av: Jennie

måste ha lite mål i livet o det enda jag kan ebstämma över är min vikt.

Jag kanske inte blir nöjd vid 65 kg heller, dallret ska bort om jag så ska väga 50 kg (överdrift!!).

Du har nog inte fetma o jag bryr mig inte så mkt om hur andra ser ut...kanske får det att låta så ibland, men jag är glad om andra är nöjda med sig själva, men jag ka inte bli det helt enkelt.



Ja men det är svårt att se nån ljusning, det enda jag egentligen ser är brist på pengar o brist på allt... ser inte många ljusglimtar, inte ens när ungarna skrattar längre... men visst har man sina uppåtstunder, dock är de just nu mkt få. Förhoppningsvis blir de bättre när jag får jobba eller plugga o slipper alla måsten hemma, slipepr gå hemma i huvudtaget. Skulle va så simpelt om ekonomin var klaffad.

2010-04-12 @ 21:44:03

Kommentera inlägget här:

Vad heter du?:
Remember Me

E-postadress: (bara jag som ser)

Bloggar du?:

Give it to me baby:

Trackback
RSS 2.0